Kjeldsen och Peitersen hade båten full av grönländsk proviant på sin jordenruntresa
Matsvinn
– ett nytt ord som vi fick in i vårt språk 2014. Sedan dess har det blivit ett vardagsord.
En rysk kvinna undrade varför vi slängde så mycket bra mat.
Det enda som var fel på morötterna, yoghurten, mjölet och grynen var att sista försäljningsdatum hade passerats. Egentligen var det inget fel på dem.
Sedan dess har många kockar och andra som arbetar i kök både berättat och visat hur vi kan laga god mat av rester och undvika matsvinn.
Det har resulterat i mängder av nya kokböcker och matprogram.
Appar har utvecklats så att vi tillsammans kan rädda maten från soptunnan.
Butiker och restauranger säljer mat som inte har blivit såld under dagen till fyndpris.
Du behöver bara själv gå till butiken eller restaurangen och hämta din matkasse före stängning.
Stormarknaderna har skapat hyllor och lådor med gula prislappar för mat som närmar sig sista försäljningsdatum.
Det finns god ekonomi i att minimera matsvinn.
Så använd dina matrester.
De kan bli till nya och spännande maträtter,
och vips – plötsligt har du också sparat lite på hushållsbudgeten.
Allt är spännande, lockande och nytt
– eller är det verkligen det?
Är det inte bara gammalt hederligt sunt förnuft, som Laura i tv-serien Matador använde i sitt kök hos familjen Varnæs?
På den tiden fick bra mat inte heller gå till spillo.
Allt på grisen skulle på något sätt bli god mat.
Från en klok rysk kvinna till en klok grönländsk kvinna.
I Aasiaat, en stad i Diskobukten, har Dorthe Kjeldsen bott i 30 år tillsammans med sin man Jens.
De två har seglat genom Nordvästpassagen i sin segelbåt ”Killua” ut till de små öarna i Stilla havet.
Det var fjärde gången Jens och Dorthe gav sig ut till sjöss, eftersom de tycker att det är livsbejakande att segla ut och uppleva världen.
De valde att segla genom Nordvästpassagen eftersom rutten är så mytomspunnen.
Inuiterna använde den rutten för över 100 år sedan när de reste från Kanada till Grönland.
Under den resan blev Dorthe den första grönländska kvinnan att segla genom Nordvästpassagen.
Därför utsågs hon också till Årets kvinna på Grönland 2020. Hon nominerades till priset eftersom hon är både tuff och ödmjuk.
Hon är en bra förebild för kvinnor eftersom hon visar att man kan om man vill.
Jens Kjeldsens barndomsvän, filmskaparen Erik Peitersen, mönstrade på Kjeldsens båt ”Killua” i Aasiaat innan avresan mot Nordvästpassagen.
Resan var planerad att ta cirka 3 månader.
Det innebar att de behövde ha tillräckligt med proviant för att slippa oroa sig för maten om de skulle fastna i isen längs vägen.
Vind, strömmar och vågor är också sådant som seglare har respekt för. De kan göra det omöjligt att nå en hamn och fylla på provianten.
Grönländsk proviant
Inför resan hade Dorthe samlat mycket grönländsk proviant.
Så kallas den grönländska maten.
Det är bra, rejäl grönländsk mat som myskox- och renkött, säl och fisk.
Mat som man i generationer har ätit sig glad och mätt på.
Som välkomsthälsning fick Peitersen smakprov på provianten när han kom ombord på Killua.
Bland annat fick han smaka mattak (valhud). Det är en läcker grönländsk delikatess – och det smakar underbart.
Till Peitersens förvåning har mattak en mycket ren smak, lite som ostron och sushi.
Kokta sältarmar med senap
En kväll ute på havet serverade Dorthe kokta sältarmar med senap, som passar bra till sälkött.
Peitersen fick i uppgift att fläta tarmarna.
De ser mycket mer delikata och inbjudande ut när de är flätade. Annars ser de bara ut som en vanlig kokt medisterkorv.
Det var första gången Peitersen smakade sältarmar.
Till sin förvåning tyckte han om smaken. Den påminner lite om strimlat hjärta.
Mätt och nöjd konstaterade Peitersen att det är fint att se att ALLT på en säl används.
Alltså både kött, späck och inälvor. Allt kan ätas. Inget matsvinn här.
Klorna blir till spännande smycken och sälskinnet blir till vackra kläder och härliga skor.
Så är det, och så har det alltid varit.
Allt på en säl används.
