Är det okej att bära sälskinnsvantar?
Den frågan fick jag när jag deltog i julmarknaden på stadens industrimuseum.
Vid ett tillfälle lade jag märke till en ung kvinna en bit från min monter. Hon tittade nyfiket på mina varor.
När det inte var så mycket folk kom hon fram till mig. Hon log och lät handen smeka ett par sälskinnsvantar med en vacker vit pälskant.
Försiktigt frågade hon: ”Är det okej att gå i sådant här?”
– Alltså sälskinnsvantar.
Hon var född och uppvuxen i Tyskland, men kärleken hade fört henne till Danmark där hon nu arbetar och bor med sin sambo.
Det var första gången hon såg sälskinn.
Medan hon höll ett par mjuka, varma sälskinnsvantar i händerna fick vi ett bra samtal om päls.
Det finns många starka åsikter mot att använda päls, och många sätt att uttrycka dem.
Den unga tyska kvinnan och jag var snabbt överens om att ingen av oss vill bidra till att förstöra naturen eller plåga djur bara för att kunna bära päls.
Vi var också överens om att ingen av oss tycker om att frysa på vintern. Då tar vi fram de varma kläderna. Tyvärr räcker det inte alltid för att hålla kylan borta från kroppen.
Päls har i generationer varit bra vinterklädsel.
Sälskinn är ett praktiskt material med många goda egenskaper:
- skinnets baksida är tjock och vindtät.
- skinnets framsida är täckt av ett lager mjuka hår. Håren är ofta ihåliga och luftfyllda, vilket gör att de isolerar bra mot kylan.
- Snö och is kan lätt tas bort från det mjuka hårlagret. Det är bara pälsen (framsidan) som blir våt i snöväder. Själva skinnet (baksidan) är torrt och tätt.
- När man bär skinnkläder har man det varmt, skönt och torrt även när det är kallt och vått.
På Grönland finns en lång tradition av att bära sälskinnskläder eftersom skinn är ett bra och praktiskt material när det är kallt.
Egentligen är sälskinn bara en biprodukt.
Den verkliga anledningen till att fånga en säl är att få mat på bordet.
Tidigare betydde en god fångst överlevnad för både en familj och ett lokalsamhälle.
En gång i tiden gav en säl en familj:
- mat på bordet (kött och inälvor) i ett område där det inte går att odla grönsaker,
- ljus (späcket användes förr till att ge ljus i tranlamporna),
- smycken (klorna kan bli de mest fantastiska smycken),
- leksaker och hemslöjd (benen kan användas till många roliga saker)
- och kläder (skinnet blir till praktiska och vackra skinnkläder och stövlar).
- Resterna användes till hundmat.
I dag är det inte längre livsnödvändigt att fångstmannen kommer hem med en säl.
Men när en säl kommer hem används fortfarande hela sälen på olika sätt.
De grönländska fångstmännen lär sig fortfarande att använda naturen med respekt för framtida generationer och fångar sälar på ett hållbart sätt.
Därför har Grönland formellt fått EU:s tillstånd att sälja sitt sälskinn.
Enligt Världsnaturfonden (WWH) kan de grönländska fångstmännen fånga 3 gånger så många sälar som de gör i dag utan att det skulle påverka beståndet negativt.
Biprodukten ”sälskinn” rengörs och säljs vidare till Great Greenland.
Genom en lång process framställer de vackra skinn. De blir till härliga pälsprodukter som vi kan använda med gott samvete.
Därför:
Använd sälskinn med stolthet och gott samvete.
Kom ihåg att hela sälen används.
Sälskinn skapar liv i ett lokalsamhälle långt uppe i norr.
Berätta den goda historien för dem som av många förståeliga skäl är skeptiska till päls.
Varför förstöra en kultur som har visat att det går att använda skinn på ett naturligt och hållbart sätt?
Varför inte stödja inuiternas arbete långt uppe i norr för att ta hand om naturen?
På det sättet kan vi vara elegant, varmt och väl klädda samtidigt som vi har gott samvete.
Den unga tyska kvinnan stod en stund och betraktade de mjuka sälskinnsvantarna med en varm blick.
Så utbrast hon plötsligt:
”Sälskinn är ju ett sympatiskt skinn!”
– och nu vet du vad hon önskar sig i julklapp …
